FREDRIKSHOF

Treköverbladet Fryckstedt, Åhlén och Sjöberg har förunnats, att i cykelsektionens annaler få framstå såsom en modern upplaga av "De tre musketörerna".
Liksom dessa romanhjältar offrade liv och blod för sitt hjärtas dam, ha våra musketörer offrat tid och krafter, som det heter i vårt brådskande tidevarv, för sina utkorade.
Och när deras uppmärksamhet gällt samma föremål, representerat i namnet Fredrikshof, inses lätt deras strävan att överglänsa varandras prestationer för att så mycket som möjligt få sola sig i Fredrikshofsgunsten.
Jag både önskar och hoppas, at alla tre måtte erfarit, vad vi beundrat dem och levt med i deras framgångar och känt oss stolta över att få räkna dem till medlemsskaran.
Högmod har varit dem främmande, och den obetydligaste grabb i debutantklassen har fått vara deras kamrat, ett vackert drag, som visar att beröm och framgångar icke alltid behöva medföra en egenkärlek uppblåst till bristningsgränsen.
En liten närmare presentation tarvar deras personer, och vi börja väl med Curt Fryckstedt.
Besittande en väl proportionerad kropp såsom gjord för cykelåkning, utgör han en ståtlig anblick, då han sitter gjuten i sadeln, och se hans fart ute på en landsväg, undrar man om det är Henry Hansen eller en ljudlöst gående motorcykel, som susar förbi.
Innan säsongen 1928 började, förklarade han, att han under sommaren skulle enrolleras bland Stockholms bästa C-klassare, en förklaring, som gått i uppfyllelse i ovanligt hög grad.
Att på våren kunna avgiva ett sådant löfte och vid hösten kunna se tillbaka på det fullbordade faktumet, visar, med vilken kraft han gått in för cykelåkningen, och vilken tillit han haft till sig själv.
Ett sådant föredöme i fråga om beslutsam viljekraft, bör ni hava pojkar. Han har varit vårt trumfäss hela försäsongen, och vi hoppas, att han icke gör vad han ångrar, då han lämnar vår förening.
Vårt andra äss har KalleÅhlén varit och ett äss med ruter i. Vad Fryckstedt gjorde på försäsongen, det upprepade Kalle på höstkanten och lite till.
Om även han avgivit något stort löfte, känner jag icke till, men om så icke har varit fallet, så har antagligen antagonisten Curtas framgångar så sporrat honom, att han givit sig blanka sjutton på att visa Curta bakhjulet.
Efter att hava presterat en hel del uppmärksammade körningar, gjorde han sitt mästardrag i och med erövrandet av distriktsmästerskapet i juniorklassen. Det är ett tecken för vad han tränat och legat i, och många har han säkert förvånat genom att så helt kunna skilja sig från nöjeslivet, för som vi alla kanske veta, har han förr varit en ofta sedd gäst i Stockholms danssalonger.
Olle Sjöberg har haft oturen att framträda på samma gång som storhajarna Kalle och Curta. Sjöberg har dock gentemot dessa varit handicapad i form av sitt arbete.
Han skall dock hyllas som en av de stora och liksom den få en kvist av den lager, som föreningen med tacksamhet skänker treklöverbladet för deras storslagna gärning.
Leve dem!

B. Asker