FREDRIKSHOF

Här nedan serveras medlemmarna litet kritik över vad de gjort och vad de icke gjort, allt till deras bästa och andra till tillfredsställelse.
Birger Nygren har icke skött sin träning, men hans tunga arbete lägger hinder i vägen.
G. Ljung hör till promenadåkarna och tager det lilla lugna, men trots detta åker han till sig placeringar.
Kalle Nilsson med sin fricykel väntade vi oss i våras mycket utav, men hans lust till stordåd värst stor, utan motorcykel började hägra. Han har inte heller gett sig någon ro, förrän han blev ägare till en sådan, och nu får vi väl se honom utefter vägarna med flickor i bönholken.
Arthur Andersson hör till dessa herrar, som dela upp sin tid för mycket, så att det bliver litet svårt att få något ordentligt uträttat av det hela. Ett råd skulle vi dock vilja ge honom. Ändra på sittningen så att den ihopkrupna stilen elimineras.
Roy Gauffin, är stor och kraftig, men kärran är desto mindre och skrangligare. En gång svor han att aldrig åka cykel mer, men efter framgångar i klubbtävlingarna kom han på andra tankar. Han har varit förståndig, då han gått upp från 56 tum till högre växel, vilket torde passa honom bättre. Nästa år, med ny cykel och ny sittning, vänta vi få se hans namn i början av alla prisprotokoll.
Folke Jonsson, framtidsman av klass, trots sina stålskenor. Vad han visat i år ingiver oss förhoppningar till kommande år.
Anders Lidström är en pojke, som kan bliva något, om han tränar ordentligt.
Allan Fors har icke infriat de förhoppningar vi ställde på honom, man han har kanske tagit igen sig för att med fördubblade krafter komma igen.
Arne Arph blev i våras den stora överraskningen. Hur kunde benen gå så fort på dig, Arph? Men genom sin nitiska tjänstgöring i kronans kläder, har han icke sedan kunnat få fortsätta med att trampa så där fort.
Gösta Johansson, Äppelviken, har såsom sprinterryttare visat sig av god klass och i fråga om stil söker han sin like.
Sune Karlsson, den mångombesjungne "Målarludd", ligger icke för cykelåkning precis, men skriva vers och pigga upp pojkarna det kan han. Köttet är nog starkt, men anden är svag.
Oscar Bengtsson, den skämtsamme, tager allting på skoj så också tävlingsåkandet.
Lulu Breding har för mycket baksits. Energien kan man inte klaga på och förnämlig hängryttare, som han är, bör göra, att han kommer långt mot tinnarna.
Och så Elis Hurtig. För att Hurtig skall kunna visa, vad han verkligen duger till måste Sverige landsvägar omläggas. Breddas alldeles oerhört, ty Elis har det litet svårt att hålla sig kvar på vägen. Energi har han men måste först lägga bort att fara fram så vårdslöst.
Knut Eklund, "En strumpa välling", har varit litet bråkig ibland men åkte bra på femmilen, så vi får ursäkta honom.